3.1. Tillgång till rättsliga tjänster
Domstolarnas högklassiga processer och avgöranden främjar målet att säkerställa lika tillgång till rättstjänster för alla. En god och effektiv domstolsverksamhet är en förutsättning för tillgodoseendet av rättsskyddet enligt kraven på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt för den rättssäkerhet som krävs både i näringslivet och i ordnandet av relationerna mellan medborgarna. Med tanke på både individen och samhället är det viktigt att trygga en snabb behandling av mål, att avgörandena är korrekta och att rättegången är rättvis. Kravet på snabbhet har diskuterats i den samhälleliga debatten och uppmärksammats i många sammanhang.
Parterna kan yrka på gottgörelse, om behandlingen av ärendet har dragit ut på tiden. Dröjsmålsgottgörelse döms ut i få mål som varit anhängiga längst. Statskontoret betalade sammanlagt 275 260 euro i dröjsmålsgottgörelse i 85 mål som avgjordes 2023 (2022: 185 000 euro, 64 ärenden; 2021: 212 000 euro, 28 mål). De utbetalda gottgörelserna fortsätter att öka.
Domstolsverket följer rättspraxis som gäller dröjsmål med rättegångar vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Mål som gäller dröjsmål och som hänskjuts till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) anger inte direkt antalet mål med dröjsmål, eftersom Europadomstolen inte tar upp fall där den oskäligt långa handläggningstiden på nationell nivå har gottgjorts på behörigt sätt eller där en part inte har utnyttjat möjligheten att få gottgörelse. Sedan den nationella lagstiftningen om gottgörelse för dröjsmål trädde i kraft har Europadomstolen gett Finland endast några avgöranden som gäller dröjsmål. År 2023 fick Finland inte något avgörande av Europarådets människorättsdomstol där rätten till rättegång inom skälig tid bedömdes ha kränkts.
Domstolsväsendets effektmål är att målen avgörs snabbt, högklassigt och till skäliga kostnader. Alltför långa handläggningstider har lett till att kravet på snabbhet inte uppfylls till alla delar och tillgången till rättsskydd har äventyrats. Detta beror på den långvariga bristen på basfinansiering för domstolsväsendet.
Från och med 2024 har domstolsväsendet anvisats permanent tilläggsfinansiering på 19,4 miljoner euro för att säkerställa rättsvårdens resurser. Med den erhållna finansieringen kan man vid domstolarna permanenta anställningar som tidigare omfattats av tidsbunden finansiering och dessutom rekrytera ytterligare arbetskraft till domstolsväsendet för sammanlagt cirka 100 årsverken. En stor del av personalökningen har Domstolsverket vid resultatförhandlingarna riktat till enheter med målanhopning i huvudstadsregionen, där handläggningstiderna är klart längre än vid andra domstolar. Anställningen av extra personal minskar personalens arbetsbelastning, bidrar till avarbetandet av målanhopningen och till målet att förkorta handläggningstiderna.
Arbetsgruppen för utveckling av domstolarnas ekonomiska indikatorer publicerade våren 2023 en promemoria. Arbetsgruppen hade till uppgift att fastställa ekonomiska indikatorer för tingsrätterna, hovrätterna och förvaltningsdomstolarna för att beskriva domstolarnas arbetsmängd. Nya viktkoefficienter som beskriver arbetsmängden infördes i fråga om resultatmålen för 2024 och utifrån dem bedöms bl.a. domstolarnas resultat och verksamhetens lönsamhet. Beräkningen av arbetsmängden utvecklades bl.a. med beaktande av poängsättningen av förstärkta sammansättningar och långa huvudförhandlingsperioder. Till skillnad från andra domstolar avgörs största delen av målen och ärendena vid tingsrätterna i en sammansättning med en domare. Med tanke på tillgodoseendet av rättsskyddet och domarnas ork i arbetet är det väsentligt att också tingsrätterna har tillräckliga resurser för att använda förstärkta sammansättningar alltid när det är motiverat på grund av arten eller omfattningen av det mål som ska avgöras.
Vid tingsrätterna har man aktivt strävat efter att öka antalet medlingar i domstol. Med hjälp av medling i domstol har parterna möjlighet att snabbt och till en lägre kostnad få ett lagakraftvunnet avgörande i sina tvistemål eller barnärenden. Ju fler mål som medlas, desto mer resurser finns det för att handlägga tvistemål. År 2023 avgjorde tingsrätterna cirka 1 419 sådana tvistemål där det fattats beslut om inledande av medling (2022: 1 312). Andelen förlikningar varierar mycket mellan tingsrätterna. Av alla omfattande tvistemål var andelen avgjorda genom dom 26% (2022: 27%) och andelen avgjorda genom förlikning 37% (2022: 37%). År 2023 var andelen förlikningar i två tingsrätter mindre än 30 procent. På motsvarande sätt var andelen förlikningar 40 procent eller mer i de sju tingsrätter som hade flest förlikningsavgöranden.
Domstolsväsendets resultatmål är att rättsskyddet tillgodoses på lika villkor i hela landet. Det kan finnas stora skillnader i handläggningstiderna vid enskilda domstolar inom samma domstolslinje. Detta är problematiskt med tanke på den regionala jämlikheten mellan medborgarna. År 2023 var avvikelserna från de genomsnittliga handläggningstiderna enligt domstolslinje följande: den längsta handläggningstidsavvikelsen vid hovrätterna var 2,8 mån. (2022: 2,3 mån.; 2021: 2,4 mån.), den längsta handläggningstidsavvikelsen vid förvaltningsdomstolarna var 3,2 mån. (2022: 3,9 mån.; 2021: 4,0 mån.), den längsta handläggningstidsavvikelsen vid tingsrätterna i brottmål var 4,5 mån. (2022: 4,0 mån.; 2021:3, 1 mån.) och i omfattande tvistemål 4,1 mån. (2022: 6 mån.; 2021: 8,1 mån.). Avvikelserna i de genomsnittliga handläggningstiderna 2021–2023 beskrivs i tabellen nedan.
Skillnaderna i handläggningstiderna mellan de olika förvaltningsdomstolarna mellan den kortaste och den längsta genomsnittliga handläggningstiden är anmärkningsvärt stora. Avvikelser i handläggningstiderna är en fråga som också snabbt bör åtgärdas vid bedömningen av tillgången till rättvisa i olika delar av riket. Skillnaden i handläggningstider förklaras delvis av att förvaltningsdomstolarna handlägger olika typer av mål.
När kunderna använder e-tjänster främjar detta en smidigare process och minskar kostnaderna för postning, vilket också är ett informationssäkert alternativ. Vid förvaltningsdomstolarna sköts ärendena fortfarande till största delen per e-post, även om e-tjänsten finns att tillgå:E-tjänster - Domstolsväsendet (oikeus.fi) . Vid tingsrätterna används en e-tjänstportal för vissa ärendegrupper. I summariska tvistemål är elektronisk kommunikation obligatorisk för andra än privatpersoner som handlar i eget ärende. E-tjänsten inom AIPA-systemet, dvs. AIPA SA-projektet, inleddes i januari 2023. Syftet med projektet är att skapa en teknisk grund för de allmänna domstolarnas e-tjänster samt att genomföra de första tjänsterna i den nya e-tjänsten.
Det är möjligt att överklaga domstolarnas avgöranden. Med överklagande avses möjligheten att få ett mål som redan har avgjorts en gång i domstol behandlat på nytt i en besvärsinstans. Andelen mål som för närvarande vunnit laga kraft efter det att förstainstansrätten avgjort saken går dock inte att rapportera i fråga om alla ärendegrupper och domstolslinjer.
Rättegångarna medför ofta kostnader för parterna i rättegången. I allmänna domstolar består de rättegångskostnader som parterna orsakas av rättegångsavgiften, rättegångsbiträdets arvode och de ersättningar som betalas till vittnen. Den största av kostnaderna är rättegångsbiträdets arvode. En part bekostar själv sin juridiska hjälp, om hen inte har beviljats rättshjälp eller ett biträde som anlitats med statliga medel. Om någon misstänks för ett allvarligt brott får hen en försvarare som anlitats med statliga medel. Offer för sexualbrott eller våld i hemmet kan få ett biträde eller en stödperson som anlitats med statliga medel.
Om en part vinner målet, ersätter motparten normalt hens rättegångskostnader. Om hen förlorar målet måste hen i allmänhet ersätta den vinnande parten för dennes rättegångskostnader. Också den som fått rättshjälp som bekostats med statliga medel blir i allmänhet tvungen att ersätta motpartens rättegångskostnader, om hen förlorar målet i rätten.
För mål som behandlas vid förvaltningsdomstolarna tas i regel ut en rättegångsavgift. I en del av de ärendegrupper som behandlas vid förvaltningsdomstolarna är behandlingen avgiftsfri, dvs. ingen rättegångsavgift tas ut i dem. Sådana ärendegrupper är de flesta ärenden som en enskild har inlett och som gäller social- och hälsovårdstjänster, besvär som gäller grundläggande försörjning, ärenden enligt barnskyddslagen och mentalvårdslagen samt ärenden som gäller internationellt skydd enligt utlänningslagen. Rättegångsavgift påförs inte heller, om personen har beviljats rättshjälp eller om förvaltningsdomstolen ändrar en lägre myndighets beslut till förmån för ändringssökanden. Vid förvaltningsdomstolarna svarar parterna i princip för sina egna rättegångskostnader, såsom arvoden till juridiska biträden, men en part kan dock också bli ersättningsskyldig för den andra partens rättegångskostnader. Vid en rättegång i ett förvaltningsärende för parterna ofta talan själva utan biträde, vilket avsevärt minskar de kostnader som rättegången medför för dem.
Rättegångskostnaderna och i synnerhet risken för att bli skyldig att ersätta motpartens kostnader kan utgöra ett faktiskt hinder för att föra en sak i synnerhet till allmän domstol för avgörande. Således har åtgärder som syftar till att göra behandlingen smidigare och begränsa kostnaderna en central betydelse när det gäller att trygga tillgången till rättsliga tjänster.
Indikator: Antalet dröjsmålsgottgörelser beskrivs ovan i texten och tabellen.
Domstolsväsendets resultatmål är att tillgången till rättsskydd i tid tillgodoses lika i olika regioner och att den genomsnittliga handläggningstiden vid en enskild domstol med högst 3 månader överskrider genomsnittet för domstolslinjen. Utfallsuppgifterna presenteras i tabellen ovan. Utfallet i fråga om domstolsväsendets resultatmål och handläggningstider rapporteras mer detaljerat i Domstolsväsendets verksamhetsberättelse:Tuomioistuinlaitoksen tilinpäätös vuodelta 2023 (KPY 155) (tuomioistuinvirasto.fi)
Publicerad 14.5.2024