8. Minskning av verksamhetens negativa konsekvenser

8.1. Hur domstolarnas koldioxidfotavtryck bildas

På basis av beräkningen av koldioxidfotavtrycket inom justitieministeriets förvaltningsområde våren 2020 var förvaltningsområdets växthusgasutsläpp 2019 sammanlagt ca 50 000 tCO2e. Enligt den beräkning som gjordes då var domstolsväsendets andel av hela förvaltningsområdets koldioxidavtryck uppskattningsvis cirka 26%1 . Även Statskontoret har tillsammans med koncernaktörerna arbetat med att ta fram en uppskattning av statsförvaltningens koldioxidfotavtryck (Källa: Statskontoret, Statsförvaltningens utsläppsbedömning 2020–2021: statens affärsbokföring och Finlands miljöcentrals ENVIMAT-utsläppskoefficienter). Vid utarbetandet av denna rapport har uppgifter om uppskattningen av koldioxidfotavtryck funnits tillgängliga för 2020 och 2021. För år 2021 presenteras uppgifterna i diagrammet nedan. Domstolsväsendets andel av utsläppen inom justitieministeriets förvaltningsområde är enligt denna kalkyl ca 25,5 procent.

Den utsläppsuppskattning som presenteras ovan baserar sig på uppgifterna i statens bokföring och på de utsläppskoefficienter som Finlands miljöcentral beräknat med ENVIMAT-metoden. För den euro som används för en viss produktkategori har man uppskattat den genomsnittliga utsläppsmängden (kg CO2e). Metodens uppskattning av utsläppen ger en helhetsbild av hur statsförvaltningens olika kostnadsslag och investeringar återspeglas och syns i utsläppshelheten. När uppskattningen granskas är det skäl att beakta att metoden till sin karaktär är medelstor och strävar efter att ge en riktgivande helhetsuppskattning av statsförvaltningens utsläppsmängder under granskningsåret i fråga. Eftersom ENVIMAT-metoden är generaliserad och bygger på de euro som används, kan den inte ta hänsyn till alla skillnader och förändringar som påverkar de faktiska utsläppen, till exempel i situationer där ett ämbetsverk varje år anskaffar kontorsförnödenheter i samma mängd i euro, men de införda förnödenheterna i själva verket blir utsläppssnålare med tiden. Eftersom ämbetsverkets förbrukning i euro inte förändras i denna situation, förblir den kalkylerade utsläppsmängd som utsläppsuppskattningen ger dock oförändrad2.

Bild: Domstolsverkets uppskattning av utsläppen enligt statens beräkning av utsläppen 2021. Under granskningen fanns det inte tillgång till uppgifter för 2022 och 2023. Källa: Statskontoret (Statsförvaltningens utsläppsbedömning 2020–2021: statens affärsbokföring och Finlands miljöcentrals ENVIMAT-utsläppskoefficienter).

Möjligheterna att uppnå utsläppsminskningar och därigenom ett mindre koldioxidfotavtryck påverkas i hög grad av domstolsväsendets lokaler. Av domstolsväsendets omkostnader 2023 hänförde sig cirka 11 procent till lokalkostnader. I fråga om lokalerna bör det dock beaktas att lokalernas användningsändamål och användaren bestämmer hurdana lokaler och lösningar som behövs i anslutning till dem. Vid den strategiska styrningen av lokalerna ska domstolarnas oberoende ställning beaktas på behörigt sätt. Lokalerna ska framför allt vara sådana att medborgaren förstår att hen uträttar ärenden vid domstol. Domstolarnas lokaler bör planeras utifrån domstolarnas funktionella behov så att tillgången till domstolarna tryggas. Det är också viktigt att beakta rättegångarnas sensitivitet, parternas och även specialgruppernas behov särskilt när lokalerna och rutterna planeras. Personalens arbetsutrymmen ska stödja verksamheten; de ska vara ändamålsenliga till exempel med beaktande av behandlingen av sekretessbelagda ärenden.

Genom förordning av justitieministeriet (1115/2020) föreskrivs om placeringen av tingsrätternas kanslier och sammanträdesplatser: tingsrätternas kanslier finns på sammanlagt 24 orter och sammanträdesplatser på 39 orter. I slutet av 2023 fanns det sammanlagt 339 sessionssalar i tingsrätternas nätverk (2022: 344 salar), varav 200 huvudförhandlingssalar, 16 tvångsmedelssalar, 91 förberedelsesalar och 32 medlingssalar. Enligt verksamhets- och ekonomiplanen finns det endast av motiverade skäl separata sammanträdesplatser. På sammanträdesplatserna ordnas sammanträdesdagar sällan, men lokalkostnaderna måste betalas för hela tiden.

Separata sammanträdesplatser gör det möjligt att genomföra rättegångar närmare kunderna, vilket naturligtvis i sig förbättrar tillgången till rättvisa och minskar mödan, kostnaderna och resorna för dem som deltar i rättegången. Sammanträdesplatserna - vid sidan av huvudkansliet - erbjuder möjlighet att delta i rättegångar på distans också i andra delar av landet, vilket ytterligare förbättrar tillgången till rättvisan och minskar behovet av resor.

Bestämmelser om hyrning av statliga ämbetsverks och inrättningars lokaler finns i lagen om Senatfastigheter och Försvarsfastigheter. Med stöd av lagen har hyrningen av statens lokaler i praktiken koncentrerats till Senatkoncernen och domstolsväsendets lokaler hyrs för närvarande huvudsakligen direkt eller andrahandsuthyrt av Senatfastigheter. År 2023 innehåller hyresavtalsportföljen för domstolsväsendets lokaler sammanlagt 107 hyresavtal. Av hyresavtalsportföljen är 87 procent sådana där Senatfastigheter är hyresvärd. Av dessa hyresavtal är 47% (56) hyresavtal för statsägda objekt. På motsvarande sätt är 40% (37 st.) av Senatfastigheters hyresavtal inhyrnings-/andrahandsuthyrningsobjekt, dvs. de hyrda lokalerna finns inte i statsägda fastigheter. Resterande 13% (14 st.) av hyresavtalen har hyrts direkt av fastighetsägaren.

Som en del av regeringens mål har Senatkoncernen som mål att uppnå koldioxidneutralitet i statsägda fastigheter och genomföra de planerade koldioxidneutralitetsåtgärderna före 2035: Koldioxidneutralitet - Senatfastigheter . De viktigaste metoderna för att uppnå målet om klimatneutralitet är en koldioxidneutral fastighetsanvändning och ett koldioxidneutralt byggande och reparation av fastigheter. Koldioxidneutralitet i fråga om användningen av fastigheter innebär att lokal- och energieffektiviteten förbättras och att man övergår till utsläppsfri energi. På motsvarande sätt är centrala åtgärder för koldioxidneutralt byggande och reparation optimering av byggvolymen, utsläppsfria byggnadsmaterial och principer för cirkulär ekonomi samt utsläppsfria byggarbetsplatser. Det är lättast att genomföra och beakta de åtgärder som koldioxidneutralitetsmålet kräver när nya byggnader planeras och i mindre utsträckning i gamla byggnader. Med beaktande av hyresavtalsportföljen för domstolsväsendet är det skäl att beakta att fastigheten inte nödvändigtvis i alla fall är i statens ägo (andrahandshyrda objekt och direkt hyrda), varvid den externa fastighetsägarens intressen i fråga om utvecklingen av fastigheten också inverkar på möjligheterna att vidta åtgärder för målet om koldioxidneutralitet.

De statliga lokaler som förvaltas av Senatkoncernen bildar en betydande helhet av statens energianvändning och deras energikostnader utgör en betydande andel av statens lokalkostnader3 . Senatfastigheter har därför genomfört ett omfattande energisparprogram i statens lokaler mellan 2022 och 2023 (Senatfastigheters program för energibesbaring 2022-2023-1.pdf (senaatti.fi) ). En viktig drivkraft för energisparprogrammet har varit den betydande ökningen av energikostnaderna och oron över elenergins tillräcklighet i Finland till följd av den allmänna energikrisen.

I energisparprogrammet har det införts åtgärder som snabbt kan införas med hjälp av en verksamhetsmodell för centraliserad fastighetsförvaltning. Dessa åtgärder har bland annat varit att sänka inomhustemperaturen i kontorsutrymmena (till ca 20,5 grader) och optimera inställningsvärdena för installationstekniska system till exempel i fråga om ventilation och belysning utan att försämra inomhusförhållandena i lokalerna samt att utveckla nya verksamhetsmodeller såsom energibesiktningar av byggnader. Dessutom har man inom ramen för energisparprogrammet strävat efter att investera i och öka produktionen av förnybar energi, såsom solenergi och jordvärme. Utöver de nämnda energisparåtgärderna har man i programmet också strävat efter att utreda och genomföra tekniska lösningar i anslutning till flexibiliteten i efterfrågan på el, med hjälp av vilka elförbrukningen snabbt kan minskas på ett kontrollerat sätt eller flyttas till en annan tidpunkt vid elbrist. Efterfrågeflexibiliteten genomförs huvudsakligen genom att man genom olika åtgärder minskar förbrukningen inom hustekniken, men också lokalanvändarna kan delta i efterfrågeflexibiliteten t.ex. genom att minska onödig belysning, undvika utskrift, kopiering eller användning av köksutrustning eller genom att koppla bort datorer eller laddare från elnätet. Av statens lokaler valdes 120 stycken ut för projektet för efterfrågeflexibilitet i anslutning till energisparprogrammet: de valdes ut från en lista över de 200 största elförbrukarna. Objekten för efterfrågeflexibilitet inbegrep också några domstolar. Fram till utgången av 2023 har energisparprogrammet i sin helhet sparat sammanlagt cirka 100 miljoner kWh energi i statens objekt, vilket i pengar motsvarar en besparing på cirka 12 miljoner euro.

När det gäller byggande är nybyggnaderna betydligt koldioxidsnålare, utsläppsfriare och lokaleffektivare än gamla byggnader, men t.ex. ENVIMAT-metoden, som baserar sig på förbrukningen i euro och som används i statens utsläppsuppskattning, kan inte upptäcka förändringen om hyreskostnaderna förblir oförändrade. I vissa fall kan ett nybygge behöva tilläggsfinansiering, vilket innebär att hyresnivån stiger, varvid en nybyggnad med lägre utsläpp i verkligheten ökar utsläppsmängderna enligt utsläppsuppskattningen.

Uleåborgs nya tingshus blev färdigt 2023, objektet var ett pilotprojekt för beräkning av Senatfastigheters koldioxidfotavtryck. Vid beräkningen av byggnadens koldioxidfotavtryck har man utrett de växthusgasutsläpp som uppstår under byggnadens hela livscykel, och målet är att klimatbelastningen ska vara så liten som möjligt under byggnadens livscykel.
Fastighetstekniken för Rovaniemi hovrätts lokaler har reglerats för att spara energi. Ett solcellssystem har installerats på taket. Genom dessa åtgärder har energiförbrukningen i början av 2023 varit nästan 15 procent mindre än tidigare och mängden köpt el har minskat med nästan 20 procent under sommarmånaderna.

Ledningen av domstolsväsendets lokaler styrs av statens lokalstrategi och verkställighetsplanen för den, arbetsmiljö- och lokalkonceptet inom justitieministeriets förvaltningsområde samt domstolsverkets direktions riktlinjer i lokalfrågor. Statsrådets senaste principbeslut om statens lokalstrategi utfärdades i december 2021 (Promemoria (vm.fi) ). I lokalstrategin ingår 7 mål som styr utvecklingen av statens arbetsmiljö och användningen av lokaler samt en ändamålsenlig förenhetligande av dem. Målen i strategin bör nås före 2030.

I enlighet med anvisningarna i statens lokalstrategi utarbetades våren 2023 i samarbete med Senatfastigheter en separat genomförandeplan för justitieministeriets förvaltningsområde för genomförandet av riktlinjerna i statens lokalstrategi. Vid utarbetandet av verkställighetsplanen har Domstolsverket strävat efter att framhäva särdragen i domstolsväsendets arbete. Som särdrag har bland annat lyfts fram domstolarnas oberoende ställning, vilket innebär att det inte ses som ett möjligt alternativ att dela kontorslokaler med andra ämbetsverk. Dessutom är största delen av domstolsväsendets kontorsarbete interaktivt platsbundet arbete, varvid distansarbete lämpar sig endast för en del av kontorsarbetet, vilket är starkt begränsat av arbetet i sessionssalarna.

I enlighet med genomförandeplanen är lokaleffektiviteten för kontorslokaler i kommande lokalprojekt inom justitieministeriets förvaltningsområde 10–13 ÅVm2/ÅV oberoende av om det är fråga om en nybyggnad eller ett objekt för grundlig renovering. I genomförandeplanen har det också skrivits in andra möjliga sätt att förbättra lokaleffektiviteten för kontorslokaler, såsom principen om flexibilitet i användningen av lokaler eller icke namngivna arbetsplatser. I genomförandeplanen har följande lyfts fram som de viktigaste åtgärderna i fråga om utsläppsfrihet inom hela förvaltningsområdet:

  • Främjande av lokaleffektivitet
  • Återvinning av inventarier
  • Avfallshantering
  • Digitala processer, papperslöshet
  • Virtuella sammanträden och möten – minska behovet av resor
  • Främjande av kollektivtrafik
  • Principerna för låga koldioxidutsläpp – energieffektiva lösningar/val
Bild: utvecklingen av domstolarnas lokaleffektivitet för kontorslokalerna 2021–2023 (m2/årsv.)

Lokalkonceptet och arbetsmiljökonceptet inom justitieministeriets förvaltningsområde är från 2020. Syftet med konceptet är att förenhetliga planeringen av verksamhetsställena och främja genomförandet av bästa praxis i alla lokalprojekt. Konceptet tillämpas både vid planeringen av nya verksamhetsställen och vid reparation och utveckling av gamla verksamhetsställen. Syftet med konceptet är personalupplevelse, hälsa och välbefinnande i arbetet, flexibla lokallösningar, informations-, egendoms - och personsäkerhet samt verkningsfullhet, effektivitet, produktivitet och kvalitet i arbetet så att lokallösningarna produceras på ett lokal- och kostnadseffektivt sätt. Justitieförvaltningens arbetsmiljö- och lokalkoncept håller för närvarande på att uppdateras till vissa delar och uppdateringarna blir klara under 2024. I samband med uppdateringen ska det i konceptet tas in bland annat en separat bilaga om koldioxidneutralitet och cirkulär ekonomi som gäller hela justitieministeriets förvaltningsområde.

Som ett led i genomförandet av statens lokalstrategi genomförde ämbetsverken och inrättningarna i enlighet med finansministeriets anvisning mätningar av användningsgraden för lokalerna under hösten 2022 och våren 2023. Uppgifterna från mätningarna av utnyttjandegraden utnyttjas också i större utsträckning vid planeringen av användningen av lokaler och utvecklingen av lokaler samt vid utarbetandet av planer för genomförandet av lokalstrategin.

Domstolsväsendets resultatmål för hållbar utveckling är att bedöma åtgärder för att minska koldioxidfotavtrycket inom det egna ansvarsområdet samt att utarbeta en plan och sätta upp ett mål för genomförandet av identifierade utsläppsminskningar så att utfallsuppgifter finns tillgängliga senast 2025.
Man kan sträva efter att minska domstolsväsendets fotavtryck bl.a. genom fjärrförbindelser, papperslöshet, genom att fästa uppmärksamhet vid sätten att delge stämningar och andra metoder som anges nedan. Varje domstol är sitt eget oberoende ämbetsverk, vilket innebär att varje ämbetsverk har sina egna verksamhetssätt och särdrag. Detta bör beaktas i rapporteringen. När det gäller 2024 har det uppställts som resultatmål för domstolarna att minska koldioxidfotavtrycket i synnerhet vid upphandling och resor. Ämbetsverken strävar efter att minska resandet och efter att resekostnaderna ska minska från föregående års nivå. Utvecklingen av resekostnaderna behandlas närmare i följande avsnitt.

I redogörelsen för rättsvården konstateras det att tryggandet av verksamhetsförutsättningarna och uppnåendet av rättsvårdens mål förutsätter permanent tilläggsfinansiering. För 2024 har domstolarnas finansiering ökat betydligt och i praktiken innebär det extra personal. Denna ökning av antalet anställda ökar organisationens koldioxidfotavtryck. Domstolsväsendets viktigaste mål är att ge rättsskydd och därigenom främja FN:s mål 16 för hållbar utveckling: ett oberoende domstolsväsende ska säkerställa att var och en i samhället kan lita på att hens rättigheter tillgodoses.


1 Inrättandet av Domstolsverket vid ingången av 2020 syns inte i denna kalkyl.

2 Exempel på hyreskostnader: till de totala hyresavtalen för Senatfastigheters andrahandshyresobjekt fogas en s.k. manageringsavgift på 2%. Det är fråga om en rent administrativ avgiftspost som bidrar till att öka kostnaderna och därmed de kalkylerade utsläppsmängderna jämfört med hyresavtal som inte innehåller avgiften i fråga.

3 För Senatfastigheters del utgör energikostnaderna cirka 20 procent av lokalkostnaderna. Enligt en uppskattning som skrivits in i Senatfastigheters energisparprogram fördelas energiförbrukningen i statens lokaler mellan 60 och 70 procent på förbrukningen av uppvärmningsenergi, som huvudsakligen är fjärrvärme och 30-40 procent på förbrukningen av elenergi. Den uppvärmningsenergi som används fördelar sig mellan ventilationsvärme (30-50%), rumsuppvärmning (30-60%) och bruksvattenuppvärmning (10-20%). På motsvarande sätt indelas den elenergi som används i fastighetsel, dvs. förbrukning av husteknik (60-70%) och användarel, dvs. belysning och uttag (30-40%).

Publicerad 28.5.2024